Höst på trappan

Jag hade redan bestämt mej för att inte sätta pengar på ljung och andra höstblommor som man endast har nöje av en kort tid innan de blir insnöade. Men, så satt jag hos frissan och läste Kodin Kuvalehti, eller nån liknande tidning, och fick ögonen på så inspirerande höstblomsarrangemang.


Kunde inte släppa tanken på blommorna, och då vi dessutom firade 7-års kalas med hela tjocka släkten i veskolutet, kunde inte inte hålla mej utan rusade iväg till butiken, köpte några ljungplantor, stressade iväg till skogen för att hitta lava och dekorativa kvista eller dyl. Hem igen och planerara/arrangera, in och fortsätta med bak och städning.


Men såhär efteråt tycker jag det var mödan värt för visst är det trevligt med lite grant på trappan då det annars kan vara så grått. Och så är det ju trevligt för gäster om också gården är upp piffad.


Här är utelyktan där de svenska tomtenissarna fått flytta in i.

Nu är tröjan klar

Äntligen är Olivias tröja klar, och jag är helt nöjd med den. Det här är alltså den första tröja jag stickat, ever, så jag har all orsak att vara stolt. Skulle jag ändra på nåt så är det tjockleken på garnet, tröjan är super tjock. Tur att jag köpt en ny två numror för stor vinterjacka åt Olivia för annars skulle den inte rymmas under vinterrocken.

Så nu då den är klar får jag bita ihop tänderna och börja på en likadan åt Linus, pust. Den här gången har jag ett tunnare garn vilket i princip betyder att jag får lägga upp lika många maskor, så kan inte ens trösta mej med att den här tröjan är mindre...


I min stick-korg har jag också några virkade "isoäidin neliö" (har nån nån aning om vad de heter på svenska?) som jag tjuvstartat med. Tycker de är så häftiga för man kan kombinera ihop dem till vad som helst, och dessutom är de jätte roliga att virka. Nu har jag dessutom lärt mej att det inte är lönt att ta sej ann så stora projekt, så jag skall göra en scarf av dem, alltså en sån där rund sak som man kan vira runt halsen.

Höstlovet

Hälsningar från Stockholm, vi har precis spenderat två underbara höstdagar där. Solen sken genom gula lövkronor och luften var frisk, ja precis så poetisk kände jag mej då vi strövade omkring i den stora metropolen. Barnen hade såå väntat på vår resa, räknade nätterna och ville varje kväll att vi skulle prata om resan innan de gick och lade sej. Vad ska vi packa, var ska vi sova, vad ska vi göra, var ska vi äta osv., osv. De tänkte inte kunna hålla sej i byxorna. När vi väl var där besökte vi Junibacken och Akvariet. Junibacken var bra så här års för vi behövde inte köa en gång. Akvariet blev jag mindre imponerad av, det var ju inte så stort så vi hade tagit oss förbi alla fiskar på mindre än en timme.


Lite shopping hann vi med, rekvisita till Olivias kalas, nåt smått i klädväg åt barnen och lite julpynt åt mej. Kan kännas lite tidigt för sånt men jag kunde inte hålla mej.


De här små tomtenissarna köpte jag för att ha ute i lyktan. Behöver inte vara rädd att de ska fatta eld då de är av keramik.


Den här JUL adventsljusstaken har jag trånat efter flera år, och nu hittade jag den till överkomligt pris på Åhlens.


Trots att vi endast var i Stockholm hade vi bilen med, och orsaken till det ser ni här. Ramlösa! Vi hade bilen med för att kunna hamstra Ramlösa. Kalla oss galna, håller med om att vi är det :) men nu kan vi i alla fall släcka törsten med Ramlösa resten av året.

Vad är det för dag idag...

... är det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag för det är Olivias födelsedag, hurra, hurra, hurra.


Så här ser en nyss sju år fyllda, yrvaken, prinsessa ut. Sjöng upp henne på morgonen med två stora paket. Och hon stackaren som trodde att vi inte hade nåt paket till henne alls. Hon fick en ny skolväska, för den hon valde då skolan började var lite liten... Och så fick hon en ny vinter rock.


Lillebror fick också ett litet paket, en Lego båt, som han blev jätte förtjust i. Tur att han inte hade nåt emot att mamma byggde ihop den åt honom, borde finnas lego för vuxna också.


Här är en hel yrvaken familj som firar en 7-årig prinsessa. Det bästa med den här dagen är ändå att vi idag åker till Stockholm på mini-semester för vi har alla hörtlov. Det håller till och med födis fröken med om!

Oo så vi har väntat på den här dagen!


Grattis vår lilla skatt!

Nu ska det stickas

Vi är så i tagen med att sticka. Jag började på en tröja till O redan i höstas, och nu börjar den äntligen vara på slutrakan. Har hittat en så massa olika mönster som jag är sugen att prova på.


I veckoslutet ville O också försöka sej på en egen stickning så jag köpte lite halsduksgarn åt henne. Vi stickar tillsammans så att jag håller i tråden och hon sköter stickorna. Som tur är orkar hon inte mer än ett varv i taget för jag blir lite trött i armarna.


Jag hittade en hel tidning med bara sockmönster, Novitas. Kliar så i fingarna att försöka på nåt nytt. Klarar av att sticka en enkel hel men skulle vilja lära mej sticka förstärkta helar (heter det så på svenska? Märker att jag börjat översätta direkt från finska till svenska och det blir inte alltid helt rätt...).

Skön söndag

Hej igen, har börjat den här söndagen med lenk i bästa tänkbara sällskap. Har en superbra lenkkompis, eller egentligen har jag två superbra lenkkompisar, men den ena springer jag mer regelbundet med än den andra. Idag hade vi alltså lenkträff på förmiddagen, och vad är bättre en söndagförmiddag än en joggingrunda i vackert höstväder och trevligt sällskap.


Det är intressant hur ett gemensamt intresse kan göra en till goda vänner. Fru V som jag springer med mer regelbundet kände jag inte ens för några år sedan! Egentligen blev vi bekanta via gemensamma jumpa/löpar bekanta. Nu springer vi tillsammans nästan en gång i veckan och våra gemensamma snarvel/lenkar är nåt jag inte skulle byta ut för nånting.


Springer 2-3 gånger i veckan utan nåt egentligt mål. Sprang Ruisrääkkin i september och gjorde personligt rekord (med en minut...) men jag blev i så dåligt skick efter loppet att jag inte har så stora förväntningar på fortsatt karriär som löpare. Springer mest för att det är skoj och det är lättare att hitta tid för en lenk än ett jumpapass.

Där vi bor

Släpade mej idag ut på en promenad i det strålande höstvädret. Var på morgonen på jumpa, så städade jag övre våningen vilket gjorde att jag dessutom hade lite brådis för jag ville hinna ut medan solen ännu stod mitt på himlen. Eller så högt den nu står denhär tiden på året. Linus som gillar att sitta i kärran, trots att han redan är en rätt stor pojke, följde gärna med.


Min plan var egentligen att fota färgsprakande träd i sina höstskrudar, men den planen gick i stöpet. Såg inte en enda lönn och asparna som brukar bli så vackert röda var fortfarande gula.



Det här är mitt absoluta favoritställe på våran "vakio" promenad. Då man längs med den smala sandvägen kommer ner till stranden. Känns nästan som om man var på landet då man känner doften av vattnet.


Men vackert är det ändå, och trots att vi bor på ett område med en massa nybyggda hus kan man nog hitta lite gammalt blandmed också. Vi är så lyckligt lottade so får bo på ett sådant ställe.

Livstecken

Hej, är superlänge sen jag senast varit in i min bloggis. Tappade helt suget i somras, kändes lite som varför i all sin dar skulle nån vara intresserad av vad man knypplar med här hemma. Tog inte ens många foton under sommaren, hade antagligen blivit lite mycket av det goda under det gångna året. Men å andra sidan är det väl precis det som folk tycker är roligt, att följa med helt vanliga människors vardagliga sysslor. Dessutom märkte jag till min stora förvåning att det är en hel massa personer som titta in i min värld, fastän jag inte lagt upp nåt på länge. Och det blev jag jätte glad över.


Här för en vecka blev vår lilla hjälte bjuden på sitt livs första kalas. Det var så spännande och viktigt att handla och paketera födisgåvan. Kläderna valde han själv. Han skulle ha en tågskjorta. Jag fattade först inte vad sjutton man menade, men så hittade jag en skrynklig tågskjorta i bottnet av klädlådan. Att de kan ha gott minne de små grynen.


Han var så söt då han var klar att bege sig iväg till partyt att jag för första gången på länge tog fram kameran, och bestämde mej för att lägga upp några foton.



Själva kalaset gick bra och roligt hade pojkarna. Då syrran var i samma ålder satt jag med på några kalas, så det är inte en självklarhet att allt går bra.


Annars har jag börjat med att inreda sovrummet, visserligen är jag i planeringskedet ännu men har nu kommit så långt att jag är redo att beställa tapeter. Nu då jag kommer igång igen i bloggen (hoppas jag...) skall jag rapportera hur det framskrider.


Nu måste jag ut och njuta av det underbara höstvädret!