Redo för lite virvon varvon

Idag har det varit en sån dag då det är bäst att beundra vädret inifrån. Han några gånger försökt sticka ut näsan genom dörren men snabbt dragit mej in tillbaka, huu vad det är kallt och ruskigt. Alltså vad är då bättre än att förbereda sej inför morgondagens virvon varvon och pyssla lite videkvistar. Finlandssvenska barn har det ganska lyxigt då de kan agera påskhäxor två gånger! I alla fall i ett bostadsområde som vårt där det finns lika mycket finskspråkiga som svenskspråkiga barn.


Nu gäller det bara att hitta passliga kjolar och huvuddukar och dessutom övertala tuffa lillebror att klä ut sej till häxa:)


Jag tycker videkvistarna är vackrast som så! Ser redan fram emot påskhelgen och att ta fram lite pigga gula påskpynt.

Vad gör man inte för sina barn

Ja, allt utsätter man sej för för sina barns skull. Jag har alltid varit smått rädd för hästar men där hittade jag mej, en söndag morgon, i stallet, bara O och jag. Och måste erkänna att jag njöt av det. En solig vintermorgon, lugnt och tyst och stilla, och där pysslade vi på tillsammans.


O har ridit sedan hon var rätt så liten, de senaste åren har hon gått i en ponnyklubb med betoning mer på hästskötsel än ridning (vilket jag tycker är superbra för då får flickorna lära sej att hästhobbyn är mer än att bara hoppa upp på en färdigsadlad häst) och då klubben tog paus lovade jag henne att jag kan gå med henne till stallet då och då för för att hon ska få sköta ponnyn och rida lite.



Jag har som sagt ingen erfarenhet av hästar så det är O som grejar, ryktar och söker efter sadel och trens. Jag är bara med och håller i ponnyn ibland, spänner sadelhjord, trensar, och skuffar undan större hästar om det behövs. Och jag är inte alls rädd!



Man ser att det är en lite prinsessa som äger den här ponnyn. Underbara rosa redskap:)



Jag hade liksom tänkt att hur svårt kan den vara att sadla och trensa en ponny, men ni ska veta att jag svor många gånger över vad jag kommit att lova innan vi kom iväg första gången. Och var nog rätt nervös faktiskt då vi åkte iväg. Men hoppas O inte märkte nåt, för allt gick jätte bra och ser redan fram emot nästa söndag. Det här är min och Olivias grej

Nya barnkläder

Vi var idag till Skanssin hela familjen för att handla diverse födisgåvor och tittade in i en barnklädsaffär som öppnat idag. Hade inte tänkt köpa nåt åt O men kunde inte motstå den söta franska flickkläderna de sålde. Märket är alltså Du Pareil Au Même, om det säger nån något, och de hade kläder ända upp till storlek 150, tror jag.

Tycker det nuförtiden är svårt att hitta kläder till O som inte är för teiniga för de ser ofta lite billiga ut med spetsar och kortkort. Men de här var precis i den stilen jag tycker att små flickor ska klä sej. Blev till och med så inspieraread att jag fotade nyförvärven för att lägga upp dem i bloggen. Det om nåt säger väl hur glad jag är över kläderna, har ju inte precis varit aktiv här denna vinter.


Den här tunikan med matchande t-shirt är till vardags och skolan. Tyvärr hittade jag inte leggins som skulle passat till. Däremot fanns det en massa granna jeans som nog skulle passat, men jag nämndes inte lägga ut såå mycket pengar.



Den här klänningen tyckte jag skulle vara alldeles underbar på skolavslutningen eller en sommarfest. Det tyckte tydligen O:s pappa också för han betalade den.


Tänkte glömma skriva att kläderna inte var speciellt dyra, utan i en prisklass som passa de flesta plånböcker. Så vi kommer definitivt att göra ett nytt besök och då också titta på pojkavdelningen.

Nu väntar vi bara på sommaren!