Vad gör man inte för sina barn

Ja, allt utsätter man sej för för sina barns skull. Jag har alltid varit smått rädd för hästar men där hittade jag mej, en söndag morgon, i stallet, bara O och jag. Och måste erkänna att jag njöt av det. En solig vintermorgon, lugnt och tyst och stilla, och där pysslade vi på tillsammans.


O har ridit sedan hon var rätt så liten, de senaste åren har hon gått i en ponnyklubb med betoning mer på hästskötsel än ridning (vilket jag tycker är superbra för då får flickorna lära sej att hästhobbyn är mer än att bara hoppa upp på en färdigsadlad häst) och då klubben tog paus lovade jag henne att jag kan gå med henne till stallet då och då för för att hon ska få sköta ponnyn och rida lite.



Jag har som sagt ingen erfarenhet av hästar så det är O som grejar, ryktar och söker efter sadel och trens. Jag är bara med och håller i ponnyn ibland, spänner sadelhjord, trensar, och skuffar undan större hästar om det behövs. Och jag är inte alls rädd!



Man ser att det är en lite prinsessa som äger den här ponnyn. Underbara rosa redskap:)



Jag hade liksom tänkt att hur svårt kan den vara att sadla och trensa en ponny, men ni ska veta att jag svor många gånger över vad jag kommit att lova innan vi kom iväg första gången. Och var nog rätt nervös faktiskt då vi åkte iväg. Men hoppas O inte märkte nåt, för allt gick jätte bra och ser redan fram emot nästa söndag. Det här är min och Olivias grej