Livstecken

Hej, är superlänge sen jag senast varit in i min bloggis. Tappade helt suget i somras, kändes lite som varför i all sin dar skulle nån vara intresserad av vad man knypplar med här hemma. Tog inte ens många foton under sommaren, hade antagligen blivit lite mycket av det goda under det gångna året. Men å andra sidan är det väl precis det som folk tycker är roligt, att följa med helt vanliga människors vardagliga sysslor. Dessutom märkte jag till min stora förvåning att det är en hel massa personer som titta in i min värld, fastän jag inte lagt upp nåt på länge. Och det blev jag jätte glad över.


Här för en vecka blev vår lilla hjälte bjuden på sitt livs första kalas. Det var så spännande och viktigt att handla och paketera födisgåvan. Kläderna valde han själv. Han skulle ha en tågskjorta. Jag fattade först inte vad sjutton man menade, men så hittade jag en skrynklig tågskjorta i bottnet av klädlådan. Att de kan ha gott minne de små grynen.


Han var så söt då han var klar att bege sig iväg till partyt att jag för första gången på länge tog fram kameran, och bestämde mej för att lägga upp några foton.



Själva kalaset gick bra och roligt hade pojkarna. Då syrran var i samma ålder satt jag med på några kalas, så det är inte en självklarhet att allt går bra.


Annars har jag börjat med att inreda sovrummet, visserligen är jag i planeringskedet ännu men har nu kommit så långt att jag är redo att beställa tapeter. Nu då jag kommer igång igen i bloggen (hoppas jag...) skall jag rapportera hur det framskrider.


Nu måste jag ut och njuta av det underbara höstvädret!