Det är intressant hur ett gemensamt intresse kan göra en till goda vänner. Fru V som jag springer med mer regelbundet kände jag inte ens för några år sedan! Egentligen blev vi bekanta via gemensamma jumpa/löpar bekanta. Nu springer vi tillsammans nästan en gång i veckan och våra gemensamma snarvel/lenkar är nåt jag inte skulle byta ut för nånting.
Springer 2-3 gånger i veckan utan nåt egentligt mål. Sprang Ruisrääkkin i september och gjorde personligt rekord (med en minut...) men jag blev i så dåligt skick efter loppet att jag inte har så stora förväntningar på fortsatt karriär som löpare. Springer mest för att det är skoj och det är lättare att hitta tid för en lenk än ett jumpapass.
Önskar jag sku tycka om att länka, just för att man kan fara precis då det passar. MEN då jag helt enkelt hatar att länka. Finns inget värre innan våra handbollsträningar som att länka och det gör vi innan varje träning (dock endast 10-15 minuter) så det är bara att stå ut den korta tiden. Lyfter hatten för alla dom som orkar göra det!
SvaraRaderaDu är inte den enda som är av den åsikten! Men tror det oftast beror på att man springer för hårt som det känns urjobbigt. Det var först då jag lärde mej springa sakta som jag började tycka det var roligt och t.o.m. njuta av det. Försök sakta farten:)
SvaraRadera