YT

Fick idag för tredje gången inom ett år (!) höra dåliga nyheter på jobbet. YT, känslorna är lite blandade för det är faktiskt tredje gången inom ett år. Fjärde eller femte gången under hela min tid i ifrågavarande firma. Det är ju nästan skrattretande, löjligt, vad säger det om ett företag egentligen, annat än att det inte kan gå så bra. Och alla är så trötta vid det det här laget på att gå och oroa sej för sitt jobb, att man tillika som man blir ledsen inte orkar bry sej, here we go again. Man blir inte ens förvånad, vet inte om man ska skratta eller gråta.


Men ack den dag om sex veckor då förhandlingarna är till ända och de som blir uppsagda leds ut ur huset, kan av erfarenhet säga att det är rysligt också för dem som klarar sej. Och nu har jag då klarat mej igenom tre rundor, månne det blir min tur den här gången?


Plötsligt spelar det inte längre nån roll om våren aldrig vill komma, för tänk om man går arbetslös då. Och inte har man längre nån lust att beundra pärlhyacinterna som doftar av vår, för tänk om man snart inte har ett jobb att gå till. Hur man än förbereder sej på det värsta och försöker utveckla plan B, är jag helt säker på att det skulle vara en schock att få sparken från sitt jobb.